onsdag 20 mars 2013

First day of spring..

Idag står det i kalendern "first day of spring", vilket betyder "vårdagjämning" i Sverige antar jag. Vad jag förstått så har det snöat hemma i kalla Sverige. Här ligger snön kvar från häromdagen. Men solen har strålat hela dagen. Innan jag och lill-killen begav oss till skolan för att hämta stora grabben så gick vi till lekplatsen :) Mysigt!

Min värdfamilj har matchat med en ny tjej som ska ta över efter mig. Det känns jättekonstigt eftersom nu är det verkligen definitivt att jag ska hem. Visst, det har det väl varit tänkt hela tiden. Men nu går det inte att ångra sig.

Nu hoppas vi att jag inte "råkar" hitta en annan anledning att stanna ;)

T

söndag 17 mars 2013

St. Patrick's Day

Idag är det St. Patrick's Day, en irländsk högtid som firas med mat, öl och gröna dekorationer. 

Igår var vi inne i city för att se paraden. Jag menar, hur ofta har du chansen att se män i kjol? 
Det var väldigt kallt (jag som skickat hem mina vinterkläder med mamma). Det började snöa också efter ett tag. Paraden ska tydligen hålla på i flera timmar. Vi stannade lite mer än 2 sen gick vi till "PubCrawl". 
PubCrawl är något man köper biljetter för (vi fixade våra gratis). Man "signar in" på en av de utvalda barerna och så fick vi ett "inträdesband" som man visar upp att man köpt biljett, grön plastmugg, vars en öl-biljett och en bok med karta och lista på alla pubar och klubbar man kunde gå till. Eftersom jag skulle jobba på kvällen så drack jag inget, så S fick min ölbiljett, lyckos henne! :) 

Alla i stan vad klädda i grönt, skrek och sjöng :) 

När jag slutade jobba bar det ut för lite party i White Plains (som är nästa stad över). Vi hade jätteroligt! Det vi minns i alla fall ;) 

Nyss avstigna från tåget som var fullpackat!


En av klubbarna vi gick till.. allt i grönt!
"Take a picture of me!!"

Män i kjol


St. Paddy's day-fin :) 




 Idag har jag legat i sängen hela dagen, gick upp klockan 18 då det var dags för irländsk middag.

T


fredag 15 mars 2013

Did somebody say: "SALE?!"

Fredag, fredag, fredag... Wiiiiie!

Denna veckan har känt jättelång. Jag och S kom på att det måste vara för att vi ställt fram klockan. Många, även jag, har känt sig extra trötta i veckan. Måste vara för att vi förlorat en timme? Eller det är kanske bara vår ursäkt för denna veckans trötthet (:

Igår var en minst sagt spännande dag.. lilleman spydde, spydde och spydde - nice! Jag torkade spya och lyckades aldrig riktigt bli av med stanken förrens hela jag hoppade in i duschen och mina kläder åkte i tvättmaskinen. Stackars liten sa efter första rundan med gråten i halsen "What happend?!" Stackare! Ajja, han mår bättre idag. Det måste varit något han käkat för ingen feber eller liknande. Även han har verkat lite trött denna veckan.
Idag har vi tränat lite baseball i trädgården, riktigt roligt. Har lite roliga videor också, men mer om det när jag kommer hem ;) Här är en bild från idag i alla fall:



När jag slutade jobba fräschade jag till mig lite och sen mötte jag upp S för lite rea-shopping. Hela veckan på tv'n har jag sett reklam om en rea som ska pågå på i en affär med märkeskläder. Så det var ju ett måste att åka dit o se vad allt stohej vad om. Sagt och gjort!
Blev med en "Vera Wang" väska och är rätt nöjd! :) Och ja, Vera Wang är en "big deal"! :) 



Imorgon ska det firas "St.Patricks Day" inne i city. Tyvärr så måste jag jobba på kvällen, vilket suger! Men sånt är livet ibland. Ska ändå in för att se paraden och alla gröna öl alla snackar om! :) Självfallet kommer kameran med och i nästa inlägg bör där komma en glimt om min outfit jag handlade saker till idag :)

T

tisdag 12 mars 2013

Back to reality..

Jag har lyckats smälta mamma och syrrans besök hos mig. Igår var vardagen tillbaka till sitt vanliga med frukost, skola, lek och middagsvila. Kändes ganska bra, men tiden går ju så snabbt.

Det kändes ju som en evighet sen jag visste att mamma skulle komma hit, vi räknade ner först månader, sen veckor och till sist dagar (mamma räknade även timmarna). Men nu är det tisdag, bara 2 dagar sen jag släppte av dem på flygplatsen och jag undrar "var tog tiden vägen?". Nu är det blott bara ett minne, känns mer som en dröm att dem va här. Har så svårt att förstå att dem verkligen HAR VARIT HÄR HOS MIG.

Det är inte lång tid kvar innan det är dags för mig att sätta mig på flyget inför resan hemåt igen. Familjen har börjat leta ny au-pair och jag har börjat checka av saker i min "att-göra-i-new-york"-lista. Tiden går ju så himla snabbt!

Det finns fortfarande massor av saker jag vill göra, så mycket att det är hög tid att börja skära ner på fest och shopping för att kunna ha råd med allt ;) Vi får väl se hur det blir med den saken! :P

T

söndag 10 mars 2013

Visit from home

I tisdags hade jag en vanlig arbetsdag innan det var dags att träffa mamma igen för första gången på detta året och också på 7 månader. Jag var riktigt spänd och nervös att få träffa henne igen :)

Tanken var att när jag slutade jobba klockan 4 så skulle jag ta tåget 4.41. Men min värdmamma var tvungen att ringa larm-bolaget då larmet gick av utan anledning samma morgon. Så jag missade det tåget och tog istället 5.06 (lite halvt stressad över att mamma skulle få vänta länge på hotellet helt ensam)
Tanken var ju egentligen att jag skulle hämta henne på flygplatsen men så blev det inte heller.

Ajja.. väl på tåget kändes det som att jag aldrig skulle komma fram. Jag hade värsta resväskan i sätet mittemot mig och hade musik i öronen. Väl framme på Grand Central skulle jag sedan ta "shittle"n till Time square och sen gå till hotellet. Inne på Time Square var där tusentals med folk kändes det som.. och man trängdes för att komma över gatan, lagom irriterande emellanåt (men jag skulle ju få träffa mamma snart:)

När jag väl äntligen ser hotell-namnet lättar jag lite.
Sen ser jag mamma hålla upp en kamera mot ljusen "hon ska bara ta foto på Time Square" tänker jag. Jag ser en handväska bakom mamma och tänker "det va ju hemskt vad den där kvinnan står nära mamma, stackars henne". När jag väl kommer närmare mamma säger jag "Hej mamma!", ler och går fram för att krama henne. Men innan hon hinner säga något, dyker någon annan fram från bakom ryggen på henne - lillasyster!
Jag föll i tårar av lycka och inser att detta är en planerad överraskning, att ta med syrran hit för att hälsa på mig!

Där stod jag nästan mitt på Time Square i tårar. Tårar som symboliserade lycka, längtan och massor av saknad. Med min brist på socker, eftersom jag inte käkat sen lunch, började jag skaka eftersom så mycket adrenalin lämnad min kropp.

Denna veckan har varit så fantastiskt rolig! Vi har inte hunnit med så mycket som jag trodde, men vi har hunnit med det viktigaste - att få umgås och ta igen "förlorad tid".
Såklart fanns en saknad av att pappa inte var med, men är man ingen storstads-människa är det mycket pengar att lägga. Nu är det ju trots allt bara 5 månader innan jag får träffa honom igen :)

Mycket känslor hade jag när jag idag släppte av dem på flygplatsen, men lyckades ändå hålla tårarna tillbaka, även om det var svårt. Nu är dem i luften på väg HEM igen.

Fröknarna Kolenko i Central Park, NY
Vilken vecka!!

T - Livet slutar aldrig överraska..

måndag 4 mars 2013

Imorgon ...

Mitt leende har inte försvunnit på hela dagen. Kan inte fatta att imorgon kommer min kära mamma till mig. Äntligen ska jag få träffa henne. Vi ska verkligen bara mysa och mysa :) Upptäcka stan tillsammans och bara göra toppenroliga saker :) 
Sist jag träffade henne sa jag hejdå, på Kastrup flygplats..


För er roliga människor med appen "what's app": man kan alltså spela in ljud och skicka till varandra gratis. Så jäkla roligt. Har skickat iväg några hälsningar på det sättet idag, så himla mycket roligare att få ett meddelande på det viset. Så ni som inte har appen; skaffa den! Det är superskoj! :) 

T


















lördag 2 mars 2013

En liten längtan..

Jag läser mitt jobbs blogg flitigt. Jag är superintresserad över hur deras vardag ser ut nu när jag inte tar del av den för ett tag. Det får mig att inse vilken fin arbetsplats jag har att komma tillbaka till när det är dags för mig att återvända.

Ni vet den där känslan man ibland har när man vaknar "ååh.. dags för jobb idag igen". Jag har aldrig haft den känslan sen jag började på Lyckebo. Varje dag är en dag med glädje, spontanintet och skratt. "Bara vi har roligt" är ett av våra citat :)

Jag börjar tänka massor på hur det blir när jag kommer hem. Jag menar, nu har jag varit borta över halva tiden, och det har ju gått så fort. Jag vet att tiden "står stilla hemma", men jag känner ändå att jag hat massor att ta igen när jag kommer hem. Det finns massor av fina människor att träffa, jag en lägenhet som jag faktiskt bara längtar till (även om jag typ hatade den innan jag åkte hemifrån, så va den ju faktiskt MITT hem), jag längtar till mitt jobb och jag saknar faktiskt min egen vardag lite grann.

Jag vill inte hem nu men det ska bli så kul att komma hem sen
T