onsdag 20 mars 2013

First day of spring..

Idag står det i kalendern "first day of spring", vilket betyder "vårdagjämning" i Sverige antar jag. Vad jag förstått så har det snöat hemma i kalla Sverige. Här ligger snön kvar från häromdagen. Men solen har strålat hela dagen. Innan jag och lill-killen begav oss till skolan för att hämta stora grabben så gick vi till lekplatsen :) Mysigt!

Min värdfamilj har matchat med en ny tjej som ska ta över efter mig. Det känns jättekonstigt eftersom nu är det verkligen definitivt att jag ska hem. Visst, det har det väl varit tänkt hela tiden. Men nu går det inte att ångra sig.

Nu hoppas vi att jag inte "råkar" hitta en annan anledning att stanna ;)

T

söndag 17 mars 2013

St. Patrick's Day

Idag är det St. Patrick's Day, en irländsk högtid som firas med mat, öl och gröna dekorationer. 

Igår var vi inne i city för att se paraden. Jag menar, hur ofta har du chansen att se män i kjol? 
Det var väldigt kallt (jag som skickat hem mina vinterkläder med mamma). Det började snöa också efter ett tag. Paraden ska tydligen hålla på i flera timmar. Vi stannade lite mer än 2 sen gick vi till "PubCrawl". 
PubCrawl är något man köper biljetter för (vi fixade våra gratis). Man "signar in" på en av de utvalda barerna och så fick vi ett "inträdesband" som man visar upp att man köpt biljett, grön plastmugg, vars en öl-biljett och en bok med karta och lista på alla pubar och klubbar man kunde gå till. Eftersom jag skulle jobba på kvällen så drack jag inget, så S fick min ölbiljett, lyckos henne! :) 

Alla i stan vad klädda i grönt, skrek och sjöng :) 

När jag slutade jobba bar det ut för lite party i White Plains (som är nästa stad över). Vi hade jätteroligt! Det vi minns i alla fall ;) 

Nyss avstigna från tåget som var fullpackat!


En av klubbarna vi gick till.. allt i grönt!
"Take a picture of me!!"

Män i kjol


St. Paddy's day-fin :) 




 Idag har jag legat i sängen hela dagen, gick upp klockan 18 då det var dags för irländsk middag.

T


fredag 15 mars 2013

Did somebody say: "SALE?!"

Fredag, fredag, fredag... Wiiiiie!

Denna veckan har känt jättelång. Jag och S kom på att det måste vara för att vi ställt fram klockan. Många, även jag, har känt sig extra trötta i veckan. Måste vara för att vi förlorat en timme? Eller det är kanske bara vår ursäkt för denna veckans trötthet (:

Igår var en minst sagt spännande dag.. lilleman spydde, spydde och spydde - nice! Jag torkade spya och lyckades aldrig riktigt bli av med stanken förrens hela jag hoppade in i duschen och mina kläder åkte i tvättmaskinen. Stackars liten sa efter första rundan med gråten i halsen "What happend?!" Stackare! Ajja, han mår bättre idag. Det måste varit något han käkat för ingen feber eller liknande. Även han har verkat lite trött denna veckan.
Idag har vi tränat lite baseball i trädgården, riktigt roligt. Har lite roliga videor också, men mer om det när jag kommer hem ;) Här är en bild från idag i alla fall:



När jag slutade jobba fräschade jag till mig lite och sen mötte jag upp S för lite rea-shopping. Hela veckan på tv'n har jag sett reklam om en rea som ska pågå på i en affär med märkeskläder. Så det var ju ett måste att åka dit o se vad allt stohej vad om. Sagt och gjort!
Blev med en "Vera Wang" väska och är rätt nöjd! :) Och ja, Vera Wang är en "big deal"! :) 



Imorgon ska det firas "St.Patricks Day" inne i city. Tyvärr så måste jag jobba på kvällen, vilket suger! Men sånt är livet ibland. Ska ändå in för att se paraden och alla gröna öl alla snackar om! :) Självfallet kommer kameran med och i nästa inlägg bör där komma en glimt om min outfit jag handlade saker till idag :)

T

tisdag 12 mars 2013

Back to reality..

Jag har lyckats smälta mamma och syrrans besök hos mig. Igår var vardagen tillbaka till sitt vanliga med frukost, skola, lek och middagsvila. Kändes ganska bra, men tiden går ju så snabbt.

Det kändes ju som en evighet sen jag visste att mamma skulle komma hit, vi räknade ner först månader, sen veckor och till sist dagar (mamma räknade även timmarna). Men nu är det tisdag, bara 2 dagar sen jag släppte av dem på flygplatsen och jag undrar "var tog tiden vägen?". Nu är det blott bara ett minne, känns mer som en dröm att dem va här. Har så svårt att förstå att dem verkligen HAR VARIT HÄR HOS MIG.

Det är inte lång tid kvar innan det är dags för mig att sätta mig på flyget inför resan hemåt igen. Familjen har börjat leta ny au-pair och jag har börjat checka av saker i min "att-göra-i-new-york"-lista. Tiden går ju så himla snabbt!

Det finns fortfarande massor av saker jag vill göra, så mycket att det är hög tid att börja skära ner på fest och shopping för att kunna ha råd med allt ;) Vi får väl se hur det blir med den saken! :P

T

söndag 10 mars 2013

Visit from home

I tisdags hade jag en vanlig arbetsdag innan det var dags att träffa mamma igen för första gången på detta året och också på 7 månader. Jag var riktigt spänd och nervös att få träffa henne igen :)

Tanken var att när jag slutade jobba klockan 4 så skulle jag ta tåget 4.41. Men min värdmamma var tvungen att ringa larm-bolaget då larmet gick av utan anledning samma morgon. Så jag missade det tåget och tog istället 5.06 (lite halvt stressad över att mamma skulle få vänta länge på hotellet helt ensam)
Tanken var ju egentligen att jag skulle hämta henne på flygplatsen men så blev det inte heller.

Ajja.. väl på tåget kändes det som att jag aldrig skulle komma fram. Jag hade värsta resväskan i sätet mittemot mig och hade musik i öronen. Väl framme på Grand Central skulle jag sedan ta "shittle"n till Time square och sen gå till hotellet. Inne på Time Square var där tusentals med folk kändes det som.. och man trängdes för att komma över gatan, lagom irriterande emellanåt (men jag skulle ju få träffa mamma snart:)

När jag väl äntligen ser hotell-namnet lättar jag lite.
Sen ser jag mamma hålla upp en kamera mot ljusen "hon ska bara ta foto på Time Square" tänker jag. Jag ser en handväska bakom mamma och tänker "det va ju hemskt vad den där kvinnan står nära mamma, stackars henne". När jag väl kommer närmare mamma säger jag "Hej mamma!", ler och går fram för att krama henne. Men innan hon hinner säga något, dyker någon annan fram från bakom ryggen på henne - lillasyster!
Jag föll i tårar av lycka och inser att detta är en planerad överraskning, att ta med syrran hit för att hälsa på mig!

Där stod jag nästan mitt på Time Square i tårar. Tårar som symboliserade lycka, längtan och massor av saknad. Med min brist på socker, eftersom jag inte käkat sen lunch, började jag skaka eftersom så mycket adrenalin lämnad min kropp.

Denna veckan har varit så fantastiskt rolig! Vi har inte hunnit med så mycket som jag trodde, men vi har hunnit med det viktigaste - att få umgås och ta igen "förlorad tid".
Såklart fanns en saknad av att pappa inte var med, men är man ingen storstads-människa är det mycket pengar att lägga. Nu är det ju trots allt bara 5 månader innan jag får träffa honom igen :)

Mycket känslor hade jag när jag idag släppte av dem på flygplatsen, men lyckades ändå hålla tårarna tillbaka, även om det var svårt. Nu är dem i luften på väg HEM igen.

Fröknarna Kolenko i Central Park, NY
Vilken vecka!!

T - Livet slutar aldrig överraska..

måndag 4 mars 2013

Imorgon ...

Mitt leende har inte försvunnit på hela dagen. Kan inte fatta att imorgon kommer min kära mamma till mig. Äntligen ska jag få träffa henne. Vi ska verkligen bara mysa och mysa :) Upptäcka stan tillsammans och bara göra toppenroliga saker :) 
Sist jag träffade henne sa jag hejdå, på Kastrup flygplats..


För er roliga människor med appen "what's app": man kan alltså spela in ljud och skicka till varandra gratis. Så jäkla roligt. Har skickat iväg några hälsningar på det sättet idag, så himla mycket roligare att få ett meddelande på det viset. Så ni som inte har appen; skaffa den! Det är superskoj! :) 

T


















lördag 2 mars 2013

En liten längtan..

Jag läser mitt jobbs blogg flitigt. Jag är superintresserad över hur deras vardag ser ut nu när jag inte tar del av den för ett tag. Det får mig att inse vilken fin arbetsplats jag har att komma tillbaka till när det är dags för mig att återvända.

Ni vet den där känslan man ibland har när man vaknar "ååh.. dags för jobb idag igen". Jag har aldrig haft den känslan sen jag började på Lyckebo. Varje dag är en dag med glädje, spontanintet och skratt. "Bara vi har roligt" är ett av våra citat :)

Jag börjar tänka massor på hur det blir när jag kommer hem. Jag menar, nu har jag varit borta över halva tiden, och det har ju gått så fort. Jag vet att tiden "står stilla hemma", men jag känner ändå att jag hat massor att ta igen när jag kommer hem. Det finns massor av fina människor att träffa, jag en lägenhet som jag faktiskt bara längtar till (även om jag typ hatade den innan jag åkte hemifrån, så va den ju faktiskt MITT hem), jag längtar till mitt jobb och jag saknar faktiskt min egen vardag lite grann.

Jag vill inte hem nu men det ska bli så kul att komma hem sen
T

torsdag 28 februari 2013

På bättringsväg..

Jag är på bättringsvägar. Min hals är fortfarande svullen, och jag har fortfarande ont. Men nätterna är värst så jag lyckas ändå jobba under dagen. Idag har jag till och med lyckats skratta lite :)
Kan inte vänta tills detta är över, så jag kan gå tillbaka till gymmet. Jag är inspirerad över mig själv. Att jag lyckats gå ner i vikt, i Amerika, typ det fetaste landet på jorden.
Jag känner mig stolt och jag är taggad för att fortsätta ett bra jobb på gymmet :)

En nära vän till mig lärde mig ett ord jag trodde hon hittade på. Ordet "kurera", när hon sa det till mig första gången skrattade jag och trodde hon skämtade. Men ack, så fel även jag kan ha.

Men jag lovar att kurera mig och bli bättre snart

T

tisdag 26 februari 2013

Läkarbesök

Idag har varit en tuff och känslosam dag. Jag började få halsont i söndags, tänkte inte mer på det utan jobbade på och gjorde mitt vanliga. Men efter två nästan sömnlösa nätter valde jag att åka till läkaren. Antog att jag behövde antibiotika. Åkte in med ett papper som visade att jag hade försäkring och jag trodde att med det pappret skulle jag slippa betala. Men kvinnan i receptionen säger att dem inte tar min försäkring, och om jag ville ha vård kunde jag betala $ 188 !! Jag ringer min area-director som inte svarar, messar min värdmamma som säger "betala så får du pengar av mig" (vilken ängel!)  Medicinen kostade inte mer än typ $ 14.

 Inte förrens idag inser jag hur bra vi har det i Sverige. Ett läkarbesök kostar några hundra och medicinen är inte dyr. Tack o lov för plus-försäkring!!

Fick hjälp ganska snabbt vilket var skönt. Fick min antibiotika för 10 dagar, sen var det dags att åka hem.. 

Nu ligger jag i sängen, har knappt ätit på hela dagen, försökte få i mig 2 "scrambled egg" men om jag fick i mig hälften så är det nog allt. Tog min andra tablett för dagen till den middagen och ska ta en ny innan jag går och lägger mig. Antibiotika är något magiskt, kan knappt vänta till imorgon då jag borde känna mig mycket bättre. Jäkla hals! 

Om jag ska vara optimistisk (som jag anser att jag faktiskt är) så har jag en rolig nyhet med allt detta lidande. Inne hos doktorn behövde dem en vikt på mig. Och som ni vet så har jag inte haft modet att väga mig sen jag kom hit. När jag ställde mig på vågen kunde jag inte låta bli att titta vad det stod. Såklart stod det i pounds, så jag fick vänta tills jag kom hem och "översätta" det till kilo. 
Med facit i hand kan jag glatt meddela att jag gått ner sammanlagt lite mer än 10 kg sen jag kom hit. Helt ofattbart, att jag hade gått ner visste jag, men aldrig att jag trodde det skulle vara så mycket. Är nere på en vikt nu som var år sen jag va.. jag ska försöka kämpa på och försöka åstadkomma några kilon till innan jag åker hem. 

Jag har även pratat allvar med mina chefer som sa att dem behövde mig tillbaka på Lyckebo den 12 augusti. Så som det ser ut nu, så blir det att jag åker hem veckan innan. Har så mycket att stå i med lägenheten, så jag behöver ett par dagar att komma till ro :)

Nästan så jag känner mig lite nervös över att åka hem. Det kommer vara skrämmande att se att allt är precis som vanligt. Eller ja, förutom att Ystad fått "Subway" och att Malmös "Emphoria" äntligen är klart. Man får se till de små sakerna också :) 

T

tisdag 19 februari 2013

Dreams do come true

Gud vad jag känner mig kass när jag ser att mitt senaste logg-inlägg var en vecka sen. Jag var så duktig i början och bloggade i stort sett varje dag. Men som vardagen började gå och dagarna började lika varandra finns det tillslut inte mycket att berätta om varje dag. Utan när det händer något särskillt blir det roligare att göra inlägg.. 

Finns det något ni som läser vill veta, eller undrar om, så maila mig: therese.kolenko@gmail.com

Alla hjärtans dag var en mysig dag. Dagen innan var jag och fixade en liten present till mina två favvisar. Det blev den här tröjan till lill-killen som är ett stort fan av ELMO :)
Till stora killen gjorde jag en liten skattjakt. Jag satte upp lappar i huset med ledtrådar hur han skulle hitta sin present. Detta tyckte han var extra skoj! Han present var ett biobesök med mig. Jag umgås mest med lillen eftersom stora killen är i skolan hela dagen. Så jag tänkte att han och jag skulle kunna få lite tid tillsammans, och jag hoppas att han uppskattar det lika mycket som jag gör :)
I helgen blev det lite shopping i "SOHO", jag lyckades hitta ett par örhänge, men det var allt. Som ni säkert vet så får jag fin-besök av mamma om exakt 2 veckor och vill unna mig och henne en massa då. Så jag försöker spara så mycket pengar jag bara kan. 

T





onsdag 13 februari 2013

3 så enkla ord

Det här med au-pair livet är skoj! Det är intressant: du är i ett främmande land, talar ett annat språk och du lever i en kultur annan från din egen. Jag trivs jättebra.
Men det finns saker som också blir lite "jobbiga" emellanåt. Jag som bott ensam i 2,5 år innan jag kom hit känner väl att det är enorm skillnad att helt plötsligt bo hos en familj igen, nästan som att "flytta hem igen" fast ändå inte. Min värdfamilj låter mig ha ett privatliv, dem frågar vem ska ska träffa och var jag ska, men det är ungefär det. Jag får göra i stort sett vad jag vill. Jag bor nere i en inredd källarvåning, med vardagsrum, badrum och mitt sovrum. Det är verkligen toppen här. Jag kan bara gå en våning upp när jag vill ha sällskap, någon att prata med eller när maten är klar ;) Och när jag känner för ensamtid går jag bara våningen ner igen och låser in mig på rummet. (ni som känner mig väl vet att låsa in sig på rummet inte riktigt är min grej, och att jag är uppe och spenderar tid med familjen så mycket jag kan).

Idag sa lilla M till mig när vi höll på att byta om från pyjamas till vanliga kläder "I like you", från ingenstans så säger han dessa 3 orden. Jag har ju sagt till honom "I love you" och han har svarat desamma tillbaka, men denna gången kändes det lite extra i hjärtat.

Jag vet om att jag gör ett bra jobb här, barnen gillar mig, jag kommer bra överens med föräldrarna och jag har kommit in i hela au-pair-grejen väldigt bra.

Igår blev jag erbjuden att stanna ett år till. Inte rakt ut, men jag och min värdmamma stod och pratade om allt möjligt. Jag berättade att jag, när jag kommer hem, har jobb att komma tillbaka till. Vi pratade om att de flesta au-pairer inte har något att komma hem till. Jag sa då, "om jag inte haft mitt jobb att komma hem till, hade jag övervägt att stanna ett år till". Då säger hon "jag skulle kunna vara väldigt egoistisk och be dig stanna" Hon sa också att "alla är ersättningsbara" (hård sanning, men det är sant). Men jag berättade då för henne, att det är inte lätt att få ett jobb i Sverige idag, nog inte någonstans. Hon gav mig alternativet att gå i collage här och jobba hos dem samtidigt, men det hjälper mig inte hemma direkt. Jag sa till henne att jag älskar mitt jobb, jag trivs jättebra. Jag sa att när det börjar närma sig, så kommer jag nog tycka det är riktigt skönt att komma hem. Som man alltid sagt "borta bra men hemma bäst"

Men efter det samtalet så går funderingarna hej vilt, vill jag stanna? Kan jag stanna bara 6 månader till? Svar: Ja. Men vill jag?

Undrar vad Lyckebo hade sagt ..
.. ajja, den tiden den sorgen

Innan jag kommer underfull med vad jag vill så njuter jag :)

T

tisdag 12 februari 2013

Beauty and the beast

Helgen var planerad med massa roligheter, fest och utforskande. Meeeeen, än en gång så sa väderguden ifrån. Snöstormen Nemo skulle komma och göra vinterland över New York (kom jag inte hit för att få fint väder liksom) :P Som vanligt så överdrev amerikanarna och köpte hem mat, lagade mat för nästan en hel veckan, köpte vatten, generatorer och liknande i skräck om att uppleva Sandy all over again. Men så olyckligt var det inte. Någon storm märkte jag inte direkt av, men när jag vaknade lördagsmorgon såg jag att en halv meter av fina snöflingor hade landat överallt. 
Helgens planer blev inställda under lördagen och jag gjorde inte så värst mycket, tog det lugn och det var faktiskt ganska skönt. 
Söndag åkte jag och tjejerna in till city för att se teaterföreställningen "Beauty and the beast". Vi var de enda vuxna som inte hade sällskap av barn under 7 år. Men vafan.. teater är ju skoj att se på! :)

Söndag kväll satt jag barnvakt och tjänade en extra slant, klirrar fint när man snart får finbesök :)



T

torsdag 7 februari 2013

"Bang with friends"

En av mina nära vänner här i America la ut en rolig länk igår. Det är en ny app som Facebook har lagt till. Den heter "bang with friends".
Den går ut på att du har dina facebook-vänner, dem som du vill "bang" eller på svenska "ligga med", klickar du in ditt intresse till. Det är totalt anonymt för alla, förutom om den du klickat i klickar i dig också, vips så har appen hjälpt dig hittat ditt nästa O.N.S.
Denna appen finns alltså på riktigt och finns tillgänglig att installera på din facebook..

Enjoy!

Ganska roligt! :)

Läs artikeln om appen här:
http://www.fastcodesign.com/1671768/bang-with-friends-the-beginning-of-a-sexual-revolution-on-facebook

T

Rysningar och gåshud

Idag såg jag på facebook en massa videos som olika personer lagt ut. Allt ifrån roliga bebis-videos till sorliga återseende. Den här videon fick mig att bokstavligen gråta. Så otroligt fin, låten är nu på min spotifylista och lyssnar på den med rysningar och gåshud. Jättefint!

Brudens pappa har just gått bort och hennes bror har spelat in henne favoritsång och den spelas på hennes bröllopsdag. Samtidigt så skiftar nära manliga släktingar att dansa med henne, när hon egentligen skulle dansat med sin pappa. 



 

Såntexten finns här:
http://www.elyrics.net/read/b/bob-carlisle-lyrics/butterfly-kisses-lyrics.html

T

söndag 3 februari 2013

Brooklyn Bridge

Igår åkte jag och en kompis till stan för att hitta så kallade "consigment stores", vilket i all sin enkelhet är second hand affärer med designer saker. Vi var båda väldigt exalterade och hade höga förväntningar. Min kompis (S) hade letat på nätet efter affärer i olika delar av New York. Hon lyckades hitta 2 i Brooklyn och vi bestämde oss för att ta dem 2 först. 
När vi ändå skulle till Brooklyn föreslog jag vi tog 2 flugor i en smäll och gå över bron, vilket vi gjorde. Men fyy bubblan vad kallt det var! 

När vi väl kom fram efter långt letande blev vi väldigt besvikna.. en pytteliten affär med knappt något alls i. Så vi åkte tillbaka till Manhattan igen. Det blev en det häftiga bilder:





Detta är bara en av flera ställen folk sätter lås på. På låsen står där namn och datum. Jag antar när man kommer hit med sin käraste eller något, att man sätter ett lås som ett minne. Funderar starkt på att ta med ett till nästa gång :)


# Walk across the Brooklyn Bridge - CHECK!

T