I tisdags hade jag mycket mindre än vad har har idag. I tisdags hade jag inget jobb efter den 1 juni. Jag hade en resa att se fram emot, men inget jobb när jag kom tillbaka. Jag har fått flera "symptom" på stress och har varit inre oroad över hur allt ska gå.
I onsdags mitt i ett blöjbyte på jobbet kommer en av mina chefer och säger att hon som jag vikar för har sagt upp sig. "vad tänker du?" säger hon. Jag svarar helt chockad med "ja, det beror på vad du vill fråga mig" Fick som svar att Lyckebo vill ha mig där och jag blev erbjuden en fast tjänst på 60% hos dem!
I så fall skulle jag börja den tjänsten den 13 juni detta året (vilket i så fall skulle innebära att jag fick ställa in AuPair-resan) Jag var i chock, och kom inte direkt med något svar, utan kände att jag var tvungen att fundera på det hela ett tag i min ensamhet.
Efter jobbet i onsdags åkte jag till Svedala för att besöka frissan för klipp och färg/sling. Jag pratade ut och det kändes skönt, men än visste jag inte hur jag skulle lösa situationen eller vad jag skulle "välja"
Hur kan man egentligen välja? Ska du följa ditt hjärta och åka iväg på ditt livs resa som du drömt om att göra sen du var 12 år? Där hälften redan är betalt, familjen är klar och allt bara rullar på? Eller väljer du alternativet som säkrar din "framtid" genom att ta en fast tjänst? Som barnskötare är det näst intill omöjligt att få en fast tjänst och jag såg det verkligen som en möjlighet! Valet var verkligen inte lätt, om och om igen funderade jag på lösningar i mitt huvud.
När torsdagen kom och när jag kom till jobbet, bad jag om att få tala med mina båda chefer i enrum. "Hur tänker du?" frågade dem mig. Jag satt och berättade att jag fortfarande inte visste. Jag sa att "om jag måste välja här och nu så väljer jag jobbet för att det säkrar en framtid" Jag frågade även om "det va helt omöjligt att de satte in någon för mig det året jag är iväg" Jag satt och förklarade hur min tankegång hade varit fram och tillbaka om jag skulle ta jobbet, eller åka på mitt livs äventyr. Tårarna rann ner för kinden, och jag satt helt tom inom mig. Till slut säger cheferna nästan i kör "vi kan inte göra såhär, in med en annons, klart du ska åka! Vi vet vad vi får när du kommer tillbaka, och vi vill ha dig här på Lyckebo"
"menar ni allvar?!" Var min kontringsfråga och det kändes som en tung sten släpptes från bröstet på mig. Jag blev så otroligt glad och tårarna av panik förvandlades snabbt till tårar av glädje. Aldrig någonsin trodde jag att jag skulle "både få ha kakan och äta den".
Just nu är allt perfekt och jag är så otroligt glad över att mina chefer ställer upp såhär för mig. Jag kan aldrig tacka dem tillräckligt. För 3 dagar sen hade jag ingenting, efter det fick jag ett vägval, och nu leder den ena vägen till den andra.
Jag har alltså fått en FAST tjänst på världens bästa arbetsplats SAMTIDIGT som jag får åka på mitt livs äventyr.
Med högt huvud kan jag nu resa iväg till New York för en upplevelse jag aldrig kommer glömma, för att sen åka hem och starta mitt liv på riktigt.
Tack Lyckebo <3
T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar