Det där med dejtande..

Igår när jag satt på EH tillsammans med en nära vän, satt ett annat "par" också där och fikade. Runt 30 års åldern. Jag fick intrycket av att dem var där på sin första dejt. Jag satt så jag såg ryggen på henne, men honom framifrån. Han log så otroligt hjärtligt när han pratade med henne, åt sakta sin bagel och satt i t-shirt när vi andra satt med fleecefilt om oss. Samtidigt som vi skulle bege oss, gick även det dejtande paret. De pratade en stund utanför ute-serveringen, kramades och sen skiljdes åt.

Jag minns några av mina första dejter. Den absolut första riktiga dejten jag hade, var med min före detta pojkvän. Vi gick i samma klass i gymnasiet och hade bestämt oss för att se en film. Jag skulle ner och möta honom på stationen i Skurup sen skulle vi gemensamt gå hem till mig. Jag kan dra mig till minnes hur nervös jag var, och hur jag tittade runt hörnan om han va där innan jag gick fram till honom. Nervositeten och paniken steg. Ska man kramas, eller ingenting alls? Många frågetecken.
När vi satt där och såg filmen kände jag en värmande hand emot min och det blev ytterligare lite pirrigt i magen.
Resten av dejten gick bra, lite småpirrigt i skolan efteråt men det gick snabbt över när vi sen blev ett par.

De dejter jag haft utom den är dejter med killar jag träffat genom internet. Jag har gjort en del tokiga saker, som kört upp till Höör ut i skogen för att träffa en kille där första gången någonsin. Jag har suttit på en kina-restaurang och från minut ett kommit fram till att killen jag har framför mig inte tilltalar mig ett dugg. Jag har träffat en kille samma dag som vi fick kontakt, vi spenderade kvällen på slakthuset tillsammans med några vänner till mig och träffades ett par gånger till efter det.
Detta är bara ett par av mina internetdejter..

Till varje träff man har och till varje kille man träffar skapar man minnen. Det kan vara en plats, en doft eller något särskilt att äta. När du sen är på den där platsen, luktar den där doften eller äter den där speciella maten så dras du till minnes över det du varit med om innan. Ibland är det ett pinsamt minne, och ibland är det en roligt minne.

Även om inte alla minnen är något man gärna egentligen VILL minnas, så är det ju faktiskt så att det är genom våra erfarenheter vi utvecklas och lär oss genom våra beslut och ibland genom våra misstag. Det är erfarenheterna som gör oss starka och säkra på vår roll som egen individ.

Jag är själv en person som ibland gör lite för stort intryck på folk. Jag har hört många gånger historier om hur jag är, vad jag gjort eller sagt. Men jag bjuder på det, för det är så jag är.

Ta vara på era minnen och skapa historia! :)
T