"en olycka är snabbt framme"

Innan jag gick hem från jobb idag, så läste jag genom en pärm som handlar om krissituationer och vad man ska göra vid en allvarlig olycka såsom dödsfall eller drabbande av en allvarlig sjukdom. I den stod hur man skulle agera, vem som hade vilka ansvarsuppgifter och hur man talar med barnen/barnet om det.

Där stod att man ska tala konkret och tydligt till barnet om vad som hänt, man ska inte tala runt det. Man ska låta barnen prata om sina känslor och tankar. De ska få rita teckningar, lyssna på stillsam musik och få lov att sörja.

När jag satt där i fåtöljen och läste fick jag en rysning i kroppen. Allt detta är ju sånt som inte slår en särskilt ofta, att barnen verkligen kan dö. När ett barn kanske ramlar ner från en klätterställning är det så lätt att säga "det kunde varit värre". Men man säger det så otroligt lätt, man tänker nog inte en extra tanke på att det verkligen KUNDE varit värre.

Personal på förskolan har ett så otroligt stort ansvar över barnen som är där. Föräldrarna lämnar det absolut finaste dem har i våra händer. Det är då upp till oss att ge dem vår bästa omsorg.
. Samtidigt tänker man att "en olycka är snabbt framme" men det är förskole-personalens ansvar att förebygga så många som möjligt. Lyckligt vis så är det inte många olyckor som händer på förskolan, nog för att personalen är så väl medveten om alla risker. Förskolorna idag är så medvetna om vad som KAN hända och kämpar varje dag för att se till att det händer mindre och mindre. 


T