"Don't dream you life, live your dream"

Ni vet hur man säger "Don't dream your life, live your dream". Jag fick en sån där uppenbarelse häromdagen.

Jag minns hur jag pratat om att åka till USA som Au-Pair sedan jag gick i sjätte klass. Jag tror säkert mina föräldrar har hört mig säga tusen gånger. "jag ska åka till USA och vara Au-Pair".
Egentligen tror jag inte att dem har trott mig. Även om det säkert gärna önskat det, så tror inte jag att det har legat i tankarna hos någon (knappt mig själv) att jag verkligen kanske åker.

Jag började jobba på Lyckebo måndagen v 8 2011. Jag visste om att jag bara skulle jobba där tillfälligt eftersom jag jobbade för en som var mammaledig. Tiden gick och jag blev mer och mer fäst vid stället och tillslut kom det till en punkt där jag verkligen inte ville sluta. Jag kände mig som en i gänget, jag kände mig som en pedagog och främst så skrämde tanken mig på att jag inte hade någon plan på vad jag skulle göra när jag slutade där.

 Lyckligtvis så slutade den sagan lyckligt, då jag idag har fast jobb på världens bästa arbetsplats.

Igår satt jag och funderade på hur mitt liv sett ut om jag verkligen varit tvungen att välja: fast jobb ELLER USA-resan? Med handen på hjärtat så hade jag inte valt USA-resan eftersom ett fast jobb väger mer än ett års äventyr. Men det skulle också betyda att jag gav upp en dröm jag haft väldigt länge. På sätt och vis så är det dels tack vare mina chefer på Lyckebo att jag är där jag är idag. För om dem inte ställt upp med vikarie för mig under det här året, så hade jag inte varit här. 

Tack! 

Nu är jag här, i USA, som Au-Pair och "living my dream" 

T